keyboard_arrow_left Tillbaka
Bild 1 av 1

Fältharar springandes på rad

Fältharen (Lepus europaeus) är ett hardjur och karakteristiskt för hardjuren är de långa kraftiga bakbenen. De har kraftiga framtänder med öppna rötter vilket gör att tänderna växer under hela livet. Tänderna är mjukare på framsidan än baksidan. De slits därför till en stämjärnsliknande form. Till skillnad från gnagarna har hardjuren en extra uppsättning små tänder direkt bakom framtänderna, och kallas därför ibland dubbeltandade gnagare. Harar har ett slags idissling. De har en välutvecklad blindtarm där den använbara delen av födan berikas med K-vitamin. Detta går ut som en lös spillning och haren äter upp detta vilket ofta sker när haren ligger i daglega. Detta kallas refekation eller koprofagi. Den äkta avföringen utgörs av hårda runda pärlor. Fältharen förekommer naturlig i Europa och västra Asien. Fältharen har introducerats till olika världsdelar och är numera etablerad i östra Nordamerika, på Nya Zeeland, i Australien, på Tasmanien, Falklandsöarna, Barbados och Réunion. Fältharen planterades in i Sverige i slutet av 1800-talet. Numera finns den i jordbruksområdena upp till sydligaste Norrland. Den finns även i gränsområden mot större skogstrakter blandade med skogsharen. Det förekommer korsningar (hybrider) mellan skogs- och fältharen. Fältharens populationstäthet ökade i samband med att rävarna i södra delarna av Sverige under -80-talet drabbades av rävskabb. (Fotograf: Björn Kristersson)
Fotograf: Björn Kristersson
Byline: Björn Kristersson/Azote
Bildreferens: bkb_0520_0677
Datum: 2014-03-30
Max filstorlek: 5184x3204 px (≈ 44x27 cm / 300 dpi)